I'm a man who respects a good coma...

Vilken underbar dag det blev om man bortser från nederlaget på jobb, man lär sig att hantera det och man blir tillsist likgiltig. Men som tur är som kommer det alltid en liten hand som sluter sig kring två av mina fingrar och när jag tittar ner ser jag det största leendet man kan se på en tvååring. Då smälter man och glömmer att en organisation kan bli skött så dåligt...

Men hur som helst så skiner solen och idag var lilla familjen (jag, qing och max) ute på en två timmars promenad och det var skönt, vi hann till och med att mata ankorna.








Nu blir det balkongen för att avnjuta solnedgången och kvällens första och sista glas pepsimax och så klart min stora och tunga lydnadsbok...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0