Caniche

Cesar Millan är min förebild och inte (som jag så många gånger skrivit) för att han kan allt det finns om hundar utan för att han är en otrolig människa. En människa med en sund och en helt fantastisk syn på livet, han är the secret personifierad.  Hur som helst, idag sa han något som fick mig att tänka:

Man får inte alltid den hunden man vill ha, utan den hunden man behöver.

Kan det vara så att Qing har gett mig en sådan självsäkerhet som jag bara kunde drömma om innan? Är det så att den lilla svarta har lärt mig att vara lugn i många situationer där andra människor skuller freakat ut?

Kort sagt, jag behövde och behöver Qing och ärligt talat så behövde han mig=)

Det är jag och Qing mot världen!