Caniche

Klocka 15 torsdagen den 16/8 gick vattnet och inte var som helt utan i pålsjöskog en bit från Sofiero. Max fick springa till Villa Thalassa för att hämta bilen medan jag och Qing fortsatte till Sofieros parkering. Påvägen dit ringde jag förlossningen som sa till mig att vänta tre timmar och sedan ringa in igen. Vi åkte hem och vattnet fortsatte att sipra ut. Lite små väfkar hemma och efter klockan 18 var vi på förlossningen för att göra en undersökning. Det visade sig att bebisen hade bajsat i fostervattnet och det kan stressa bebisem och därför bestämde de sig för att lägga in oss. Men vi hann hem en runda för att äta och fixa det sista.

 

Väl tillbaka fick vi ett rum på BB. Värkarna kom och gick men inte regelbundet och vid undersökning visade det sig att jag bara var öppen en centimeter. Fick insomningspiller, panodil, morfin och bricanyl för att värkarna skulle avta så jag skulle kunna få sova en natt och ha nya krafter dagen efter. Gick inte så bra.hade värkar hela natten som vtog på morgonen så vi belv utskickade på en runda på två timmar i stan men värkarna satte inte igång så klockan 12 blev jag igångsatt på fredagen. Värkarna kom och gick och ont gjorde det. Trodde att personalen efter ett tag skulle erbjuda en smärtlindring typ lustgas. Men efter att jag gråtit mig igenom nägra värkar frågade Max om man kunde få lite smärtlindring och vips var lustgasen framma. Efter att använt den några gånger och kräkt ungefär hälften av dem inså jag att lustgas inte var min grej, jag behövde starkare grejer. Spruträdd som jag är (var) bad jag om epidural och vpis var livet en fest igen.

 

Värkarna ledde inte direkt någonstans och när jag var öppen ca 4cm på fredagskvällen satte de en elektrolod på bebisens huvud för att övervaka hjärtljuden mer exakt än med ctg. Hjärtljuden gjorde barnmorskan orolig och läkaren ville ta blod från bebisens huvud för att se så att bebisen syresatte sig ordetnligt. En mycket smärtsam och tuff undersökning. Efter att vid första försöket misslyckats tre gånger med provtagningen väntade de en stund för att sedan göra det igen. Två prover togs och inte de heller gav något provsvar. Läkaren sa då till mig att antingen gör vi undersökningen igen eller så blir det ett kejsarsnitt. Jag sa utan att tveka då gör vi ett kejsarsnitt och läkaren bestämde sig i samma stund att det blir kejsarsnitt.

 

Då var det bestämt, mycket känslor och Max fick byta om till opkläder och tankarna snurrade i mitt huvud och nerverna la sig utan på. Klockan var nu runt 00:30 på lördagsmorgonen. Tårarna sprutade och när jag rullades in på operation ställde jag tusen frågor och pumpades full med ryggmärgsbedövning. För att göra en lång historia kort - ryggmärgsbedövningen tog inte som den skulle och jag kände när läkaren skar genom första hudlagret och efter lite lokalbedövning testade de igen men då kände jag hur han ska djupare i magen. JAg fick bli sövd, vilket jag aldrig blivit och tusen frågor ställdes. Till sist sa narkosläkaren att jag inte behövde oroa mig för att det gjorde det här varje dag. Jag svarade då lite snabbt och försökte inte vara rolig utan ärlig: Ja, men det gör inte jag!!

 

Max fick lämna rummet och klockan 01:16 föddes lilla Filippa och skrek så fort hon kom ut. Jag vaknade upp påväg till uppvaket och det enda jag yrade om var min bebis, min bebis.

 

En nykläckt Filippa

Första mötet, mor och dotter.

Max fick sitta själv med henne på rummet i två timmar innan jag kom upp från uppvaket.

 

En mycket stolt pappa med sin ögonsten på BB

 

Vi stannade på BB till tisdagen, det kändes bra att få hjälp med amning samt att jag hade snittet att tänka på. Max jobbade på bra den första dagen så jag inte kunde resa mig. Han fick bya blöjor och fixa med Filippa. Han hade aldrig bytt en blöja innan så jag fick instruera honom från sängen.

 

Världens bästa och finaste Filippa!