Caniche

Hur mycket ska man egentligen orka med? Jag klarar hur mycket som helst till för jag är van, fatta att jag är van. Får man bli det? Över att allt ska jämföras, att det man gör bara ses från en negativ synvinkel. Men jag är van. Jag har lärt mig att leva med det. Känner mig helt likgiltig och jag tänker inte bry mig, jag kör mitt race och alla andra får gilla läget. Me jag ska itne låta mig knäckas för det kommer aldrig gå. Jag kommer visa att jag är den jag är och helt annorlunda fran vad många tror och vill att jag ska vara. Kankse är det till mångas glädje att jag är annorlunda för då har man något att klaga på och gnälla om och slänga pikar om: men gör ni det jag är lycklig, positiv och inte det minsta känsloberörd. Försökte känna något men tyvärr jag känner inget bara den vanliga jaha-känslan som brukar infinna sig...


Jag ger allt, jag ger aldrig någsonsin upp. Jag ska kämpa tills jag dör...