Qing och skrikmaskinen

I början tyckte Qing att köpet av skrikmaskinen var oerhört onödigt. Den tog hans plats i sängen, han fick sova vid våra fötter istället. Den lät om natten, under dagen och på promenaderna. Den satt fast på hans matte i tid och otid och sög. Skrikmaskinen fick all uppmärksamhet och den sparkade honom i huvudet och drog honom i pälsen. (Detta gör den fortfarande) sen hände något, varje kväll fick skrikmaskinen någon gegga att äta. Den tiggde han till sig, smakar inget men han ska minsann också ha. Sen började skrikmaskinen att äta något knaprigt, han tiggde till sig men fy fan, det smakade skit och det fastnar i gommen och han klöks. Men varje gång ska han ha en sådan majskrok. Idag tog han dessutom från skrikmaskinens hand. Mamman/matten fångade det på bild.


RallyQing

Imorgon är det dags att tävla rallylydnad med Qing. Har tävlat i det för några år sedan men nu är det en officiellt och andra regler. Vi har tränat lite här hemma ikväl, men hela familjen är trött efter vandringen i ösregn vid askehallarna. Det verkligen öste ner och alla var dyngsura, utom Filippa som satt i sele på Maxs mage i sin vattentåliga overall plus att Max hade paraply över henne.
 
Men som sagt tävling imorgon! Vi är redo, taggade och bäst...
 
 
Filippa tränar nacken i gymmet, Max och Qing hjälper till.
 
Nu blir det mys i soffan, chips, film och mjölkkoma.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

We are going to the dogpound

Varit lite glest med bilder på min svarta prins, barbaskön, Qingen det finaste.. Men han är inte bortglömd mitt i all bebisplanering. Han är av hög prioritet och kommer aldirg glömmas bort. Han är supernöjd med staketet, kan springa som han vill och ibland tar han sig en tur i lilla skogen och skäller på förbi passarande hundar. Han har det bra.

Han har även varit och badat i havet, vilket var min stora fasa att han inte skulle kunna göra på grund av sina klor, men det är ett avslutat kapitel och vår prins mår bara så bra. Om han vara visste att om två dagar kommer han och jag vara hemma i 1,5år.






Tjockisen satt mest och tittade på sina favvokillar och kände bessebullen i magen leva loppan.


Well, I am happy to say that the little guy is back in place at the end of the line

Äntligen var hundpromenaderna i gång. Solen visade sig från den bästa sida och värmde mina kinder.




Lurvhunden Qingen Badingen


I'm going to be this guy's friend

Söndag och soffan är full av trötta människor och hund. Gårdagen var lugn kom hem vid 00:00 efter att delat två flaskor vin med Viktoria och haft trevligt sällskap vid bordet. Klockan ringde 07:20, upp och koka kaffe, packa väskan med massor av strumpor och alla extra skor till Qing. För idag var det dags för vandring, 1,5mil i traneröds mosse. Vi har inte varit med på några gånger på grund av Qings klor men idag kände jag att vi var redo. Med extra skor och strumpor skulle det inte vara några problem.









Hemma i grovköket hänger nu allt på tork. Men jag är mycket imponerad av dessa hundskor. Efter fem timmars blöt promenad och då menar jag dyblöt promenad så höll de sig rätt torra. Vid två tillfällen bytte jag ut framtasskon eftersom den tassen inte alls får bli våt och den höll sig torr. Tack Medipaw...


We only wake you up for the important meetings

Måndagsmorgon. Härligt! Äter min långfrukost och ska snart traska iväg med hunden på en långpromenad på morgonkvisten.

Igår fylldes härlig energi på när Sophie och Rikard kom och hälsade på, ska bli så mysigt på fredag när de kommer igen. Igår hann vi även med rallymix, den lille svarte är så klart den mest uthållige och kan hålla på i evigheter. När de andra hundarna blev ofokuserade och lite trötta fortsatte Qing och även när vi hade samling försökte han sig på fotposition, några läggande, men när inte det bar frukt började han skälla, `kom igen matte, vi kör lite till`. Så några fler skyltar blev det med honom. Men sedan när vi stod på parkeringen för att snacka oss samman om nästa träff så satt han som en staty framför mig och kollade på mig. Till och med instruktörerna var roade över hans uthållighet och ork samt att han kan hålla sitt fokus så länge. Han är ju trots allt 6år och har kloavlossning=) Men inget stoppar världens bästa hund...


Medipaw

Jag tycker alltid att man ska dela med sig om man är nöjd och glad över något. Just nu är jag väldigt nöjd med medipaws hundsko. Den har verkligen hjälpt till att hålla en positiv inställning till Qings kloproblem. Med hjälp av Medipaw hundsko kan vi leva ett normalt hundliv. Vi kan träna i dyblött gräs, han kan springa i skogen, leka med sina kompisar och vara en helt vanlig hund fast att hans klor inte får bli blöta. För att visa min uppskattning skickade jag iväg ett mail till tillverkaren i USA. Fick ett snabbt svar och de ville ha en bild på Qing för att ha på sin hemsida. Självklart knäppte jag av några bilder på honom och skickade iväg, så får vi se om bilderna kommer upp på hemsidan. Jag är glad att de fick ta del av min positiva respons.

Världens bästaste hund!


Medipaw hundsko


Medipaw hundsko, helt perfekt. Sitter fast jättebra och Qing bryr sig inte om att han har den, utan pinnar på som om han alltid haft skor.


Skon är super eftersom den har två kardborrband samt en dragsko längst upp

  
Skon är vattentät med en ordentlig sula.

Jag är så glad att jag valde denna sko efter lite research på nätet. En sko kostar nästan 300kronor men de är värda det. Qing kommer antagligen behöva gå med skor på vintern eftersom saltet fräter på klorna och då känns det bra att ha hittat skor som är lätta att ta på, som sitter på och som Qing inte har några problem att gå med.

Så om mina hundägarläsare läser och funderar över hundskor, köp dessa!


Kloavlossning (slo)

Vad vi trodde var en klo som lossnat visade sig vara mer än så, mycket mer. Qing har antagligen fått en autoimmun sjukdom, som gör att kroppen angriper sig själv och i detta fall klokapslarna (klorna). De vittrar sönder och blir porösa. När jag igår märkte att alla klorna på vänster baktass var påväg av så blev vi så klart väldigt ledsna. Efter att googlat runder fick vi reda på att under en 2 månaders period kommer alla klor att falla av och med lite tur kan friska klor växa ut. Väldigt tung fakta och det gör nog mer ont i mitt hjärta än i hunden. För han pinnar på som om allt var som vanligt, bryr sig inte om att han har strumpor på sig eller att vi har satt skor på honom. Han är sitt vanliga jag och jag skulle aldrig på något sätt äventyra hans livskvalité. Fast att alla klor snart är av på en tass så får vi titta och klämma hur vi vill utan att han visar på någon smärta. Han kommer få leva med detta men inte hela tiden, det kan komma och gå och med rätt medicinering kan han slippa det helt. Detta är fakta och det kan jag inte förändra eller förneka men jag kan välja hur jag vill se på faktan. Igår var jag ledsen men idag är det uppåt och framåt. Idag har jag varit runt i hela stan och köpt både det ena och det andra som rekommenderas på nätet av hundägare med erfarenhet. Nytt foder, olja som ska sprutas över maten, nya skor, nya strumpor, piller som är extra bra mot kloavlossning.


Hills foder: sensitive skin, extra omega3 och 6, samt andra essentiella oljor
Viacutan plus: Innehåller essentiella fettsyror för torr hud och håravfall, samt naturliga anitoxidanter
Aptus Biorion: Kosttillskott till hud och klor, rik på Bvitamin
Skor, Medipaw, den bästa skon enligt erfarna hundägare med hundar som har SLO. Har även köpt andra skor (de röda) men de trillar lätt av, Medipaw har fler kardborrband och även en dragsko.
Vanlig strumpor från hm i stl 19-21 med halkskydd under.
Prednisolon-kortison

Mycket står att det är bra för päls och hud, men det som är bra för pälsen och huden är lika bra för klorna. Nu ska jag bara införskaffa Aloe Vera kräm för att smörja in klorna med.

Nu ska jag testa de nya skorna på Qing och sedan ska vi bege oss ut på en promenad i solen.


Det finaste vi har

När ens hund är sjuk känner man sig helt hopplös, man kan inte göra mycket. Det gör ont i en hönsmammas hjärta. Qing har varit halt för en vecka sedan men blev bättre. Men tån vad ändå svullen och för några dagar sedan upptäckte jag torkat var runt naglen. Så idag fick Max ta honom till vetrinären och idag upptäckte Max även att han hade ont i eb baktass. Så hos vetrinären var det inte lätt för henne att titta på hans tassar så de fick söva honom. Max fick sitta hos honom till han hade blivit påverkad av den lugnande sprutan. Sen åkte Max och hämtade honom när operationen var klar. Två klor fick tas bort, så nu har han två stora bandage på höger fram och vänster bak, svårt att gå med andra ord. Sen har han ett litet bandage på höger tass där han fick sprutan. Han har även fått kortison och med lite tur så behöver han inte äta det resten av livet, eftersom det kan vara en möjlighet att han behöver göra det.

Ja, så det gör ont i mitt hjärta och jag tycker så synd om honom. Men han är vid gott mod om något lite medtagen. Tur att Max är ledig hela veckan och att jag tar långhelg.


Vår lilla kämpe


people kept ringing the bell

Hundträning...

På kvällsrundan provade vi på något nytt, Qing älskar att jaga efter pinnar och blir helt vild. Han kan springa tills benen ger vika. Vo har inte gjort det på länge och påvägen hittade han en pinne som han bar med sig länge. Eftersom det finns gott om grönområden här i vårt område så valde vi en stor gräsmatta som är inhängnad av buskar. Började kasta pinne. Men sen kom jag på att jag skulle utnyttja hans galna intresse för pinnen. Innan han skulle få pinnen kastad var han tvungen att prestera. Det var inte lätt, jag fick verkligen säga till honom och kämpa med honom. Fast att det var svårt så kämpade han på för att klara av de blandade känslorna (viljan att sprina mot Max för att försöka få tag i pinnen samt att stanna kvar, lyssna på mig och prestera) Det blev några fina fotgåenden, några läggande, inkallningar med ställande och utan ställande. Men för att lyckas var jag tvungen att säga till honom att lyssna och i slutändan fick han ju det han ville. PINNEN!

Nu sover han... Helt slut efter all tankeverksamhet, bara för en liten pinne...


Would it kill you not to be so funny all the time

Måndag, hela dagen!

Idag på morgonen körde jag och Qing till skogen, vi gick och njöt i solskenet och hade det väldigt bra, kom till jobb vid lunch och sedan har det bara rullat på. När jag kom hem satte jag mig och sorterade lite papper och som av en perfekt slump kom jag över bilder på mig och Qing samt två protokoll från lydnadsklass2 tävlingar. Inga poäng som skjutit i höjden, men det gav mig inspiration och motivation, något jag saknat ett tag.







Ok, nu ska jag leta upp en tävling så jag kan ta mig ur lydnadsklass 2 med poäng närmare 200 än 160. Ok, nu kör vi...


boy, a little too much chlorine in that gene pool

Vårt lilla svarta hjärta har skadat sitt ena öga. Det hände i måndags på något sätt. Jag trodde han hade fått ett hårstrå i ögat efter att jag rakat honom. Men vi kunde inte se något och han var väldigt irriterad. Efter att pratat med djursjukhuset spolade vi ögat med koksaltslösning men det blev inte bättre. Så direkt på morgonen dagen efter åkte jag upp med honom till sjukhuset. Efter undersökningen visade det sig, som vi misstänkte, en rispa eller ett traumatiskt sår på hornhinnan som de kallade det. Så vi fick med oss en massa olika droppar hem till ögat som ska droppas flera gånger om dagen och vid olika tillfällen och lite mer och lite mindre en annan dag. När jag kom hem gjorde jag ett schema på postitlappar så vi inte skulle glömma något. Qing tar sina droppar fint men han gillar inte just den droppen som vidgar hans pupill för när den rinner ner i svalget genom tårkanalen så klöks han och mår lite illa. Men annars går det bra...


I defy you to come up with a better name than Seven

Ett bättre namn än Seven, vad sägs om Snövit?

OK, helt plötsligt förra söndagen så blev vi fyra i familjen, inte fysiskt men i planeringen. Eller planering och planering, fick en förfrågan om att träna, tävla och skämma bort en pudelflicka och utan att ens ta en diskussion med Max om det så tackade jag ja. Alla detaljer är inte uppklarade med uppfödaren eftersom vi inte suttit ner och gått igenom dem än. Men ett krav från mig var att varje gång hon löper måste hon tillbaka uppfödaren eftersom Qing skulle blivit galen annars och det är inte problem med uppfödaren. Snövit är utsällningschampion i Sverige, Estland, danmark och Finland (om jag inte minns fel) viltspårchampion, har tagit en pinne inom agilityn och två första pris i lydnadsklass1. Känns det som en hund för mig: JA. Hon har en arbetsmotor lika stor som Qings, hon är stabil och mentalt stark, en tjej med skin på näsan som vet hur man säger till andra hundar och klarar sig finfint i en flock. Det var inte vår plan men ibland blir det inte som man tänkt sig utan ännu bättre. Vi får en vuxen hund som vi vet allt om. En tik dessutom vilket är perfekt för Qing. Jag tänkte att hon kunde anlända lagom till min semester då huset är klart och jag har ledigt i tre veckor för att få in henne bra i vår familj. Men hon har börjat löpa och parats och ska då ha valpar, vilket gör att hon kan anlända i oktober. Vilket kan ha sina fördelar det med. Qing känner sig hemma i huset och kan välkomna henne.

Ja, så kan det bli ibland och både jag och Max är förväntansfulla. Vi ska blli fyra=)


Så här ser vår lilla pärla ut, förstå hur coolt det kommer vara när jag och hon tävlar med alla andra bruksraser. Lilla liv!!!

That's because my standards are too low

Ok, nog om flytt för ett inlägg, jag håller ju på med hundar med=)
I torsdags vågade jag mig ut på tävlingsplanen med Qing efter ett tvåårigt uppehåll. Anledningen till ett sådant långt uppehåll är att Qing är otroligt störningskänslig, osäker och känner att han måste stöta bort personer som han är osäker på (vilket är alla han inte känner) Men som sakt i torsdags tog jag mig ut, näst intill oförberedd. Med team Puccolas stöd i ryggen visade det sig att det funkade. Eftersom detta var en tävlingsträning är det inga resultat som visas offentligt och jag fick tävla i lydnadsklass1 (som vi klarade av 2007) eftersom ingen höll i lydnadsklass2 men vi gick ut och det enda jag tänkte på var att Qing skulle klara av störningen, klara av att stanna hos mig oavsett vad som händer, poängen struntade jag i. Lydnasklass1 momenten är något som qing kunnat som ett rinnade vatten och det visade sig att han kunde dem fortfarade, flera gånger under programet uppstod det tillfällen där Qing för två år sedan sprungit iväg för att skälla, men istället för att göra det stannade han kvar hos mig, vi genomförde alla momenten, 162 poäng av 200 och vi kom på en andra plats av nio tävlande. Det kändes skönt att få bekräftat efter många misslyckande att vi har vad som krävs, han kan den lille, och min skvallerträning har äntligen gett resultat. Poängen är något jag bortser ifrån även om de var hyffsat bra eller rent av bra. Men jag har alltid sakt att när jag väl tävlar och det går bra ska det vara närmare 200poäng vi kammar ihop.Jag blev så nöjd med tävlingsträningen och massa positiva minnesbilder tar jag med mig till framtida tävlingar.

Nu ska jag rasta hunden, byta om och gå på en föreläsning om tuffa möten och konflikter. Hoppas det blir någon god fika till=)

Just remember, it's not a lie if you believe it.

I lördags var det återigen dags för en vandring, den längsta än så länge 1,5mil i kuperad terräng. Två fika pauiser och det finns en chans att man hamnar i tidingen hundsport.












Lilla familjen!


Why do they call it a "building"? It looks like they're finished. Why isn't it a "built"?

Jag och Qing har anmält oss till en vandringskurs. Det betyder att vi följer efter någon som kan vägen fikar halvvägs och går vidare. Igår gick vi i ängelholm, på stranden och i sibirienskogen. Det var underbart, min fina hund löd minsta vink från mig, han uppförde sig exemplariskt. Det var härligt att se alla 15 hundarna springa om kring lösa på stranden. Qing lät löptiken vara i fred och han sprang med bland annat en flatte och en labbe. Han var min lilla duktiga pudel. Jag tror han är som ett årgångsvin, han blir bara bättre med åren. Till sommaren blir han 6år och så som han uppförde sig igår är mer än väl...

 





Or Ketchup. Pretty name for a girl

Min examination... Amstaffen X och hans matte Nina var mitt projekt





  



  


=)


Alright, that's it for me! Be good everybody

Söndag!
Jag är trött, tur att klockan ringde efter nio idag och att Max fixade frukosten medan jag låg i sängen och drog mig. Hunden har tränats, vilken fart det var i honom idag. Mycket underhållande och han var på hugget, gjorde det mesta rätt eller nästan allt rätt. Sprang även till rutan utan mitt kommando. Visst det är bra, men jag vet att när han är så supertaggad så kan det gå överstyr, minsta lilla retning av något läskigt kan få honom att gå i taket. Det gäller att hitta det bästa receptet på en någerlunda balanserad hund vid tävling. Jag längtar så tills träningstävlingarna drar igång, då ska det tränas på att tävla. Och vet ni vad... Det kommer gå, vi kommer ta vårt första pris i lydnadsklass 2 i år. vänta bara...

Inga bilder i detta inlägg heller, det beror på att datorn ska säljas och vi har tagit bort allt.


Yeah, I want to get into a rumble

Texten som handlar om hopp över hinder är klar, i rätt tid, woohoo..

fin fina hunden:


Tidigare inlägg
RSS 2.0