And by the way, they're real and they're spectacular
Var även på kalas och nu börjar klyschan om att man har hela gardroben full med kläder men inget att ta på sig bli sann. Har gått upp sex kilo så klart mest på magen men brösten har fått sin beskörda del. Men även kroppen har fått sig en tillväxt. Det gör mig absolut inget, det är ett litet pris att betala. Men grejen är den att kläderna sitter åt som korvskin, det klämmer lite här och där. Men jag kunde minsann gräva fram en tunika från esprit som än så länge satt bra.
I have legs...
Nu när energin är tillbaka, hostan och huvudvärken har nästan flytt sin kos, så måste min rastlösa själ vara sysselsatt...
Fick även tillfälle att prova min bakmaskin som vi fick i julklapp.
Det blev mycket gott!!
Ikväll ska det bakas Ciabatta till morgondagens vandring i Domsten
Det finaste...
Vi har sett vårt mirakel, de finaste vi någonsin sett. Den låg så fint i min mage och ordet normal är det bästa man kan höra, flera gånger om. En liten vilding som grejade och höll på under hela undersökningen. Även om det känns overkligt så är det lite mer verkligt. Datumen för beräknad födsel blev även flyttad till den 9 augusti, som även är den blivande pappans egen födelsedag. Nu längtar vi så vi spricker efter den lille/lilla där inne..
Älskade lilla ♥
From this moment...
En blivande mammas tankar:
Det känns helt ofattbart att jag ska bli mamma. Jag undrar så hur jag kommer bli som mamma, jag har tankar om hur jag vill vara som mamma. Men vad vet jag om hur jag blir när jag håller vårt barn i famnen. Jag vet exakt hur jag ska styra upp en barngrupp på 20 barn under en sagostund under toabesök och påklädning. Jag har utan problem matat 6barn under 2 år med soppa, vatten och bröd utan svårigheter. Men det är mitt jobb, där är jag pedagog, även om jag älskar mitt jobb och verkligen tycker om barnen på mitt jobb, varje individ brinner mitt hjärta lite extra för så går det inte att jämföra. Redan nu älskar jag den lille i min mage mer än allt annat, varje buff inneifrån gör mig varm och ett leende sprider sig över mina läppar. På fredag ska vi göra vårt rutinultraljud och jag bara längtar att få se bebisen, få det svart på vitt att det är en bebis där inne och att allt är bra. Även om vi redan sett pyret i vecka 6+0 och 7+2 med ett hjärta som pickade så fint så såg det mer ut som en makaron än en bebis.
Nedräkningen till fredag började redan förra veckan när vi fick kallelsen.
Bebis där inne om du bara visste vad vi längtar...
3,67mm liten
Maybe the dingo ate your baby
Allrummet på ovanvåningen. Så nöjd med just dessa tavlor i frimärkesstil. Big Ben och Eiffeltornet..
I don't wanna wear the ribbon
Max och hans pappa har idag halverat våra fruktträd. Jösses, de som bodde här innan tröttande verkligen på trädgrådslivet några år innan de sålde. 
Före: Svårt att urskilja just de två träden kanske.
Efter: Halva träden är kvar och vi blev mycket nöjda.
I choose not to run
Kan tala om att den stora världskartan är en samlingspunkt när man får gäster. =)
