Caniche

Satt och läste lite i min blogg och blev påmind om tiden när jag var sjuk. När jag hade ont i de flesta leder och doktorn visste inte vad det var. Men fast att jag vissa morgnar inte kunna resa mig från sängen för egen maskin, inte kunde ta på mig strumpor eller hålla Qings koppel i höger hand eller gå upp och ner från trappor utan att det gjorde ont i alla leder som böjdes så var jag jäkligt positiv. Jag höll humöret upp och när jag läser min blogg så ser jag att många inlägg börjar med: Det är en underbar dag. Även folk i min närvaro påpekar att jag var positiv fast att tabletterna gjorde mig trött och när de slutade verka var det kört, men man lärde sig medicinera så man slapp den värsta värken. Självklart fanns det de få gångerna då jag bröt ihop och Max fick bygga upp mig igen som den underbara person han är. Vad hände? Jag blev frisk och fortfarande kan jag sitta i soffan och tittar på mina fötter och tänker i en 100 dels sekund att jag inte vill röra dem för det skulle bara göra ont, men sen kommer jag på: jag är ju frisk.

En frisk människa har 100 önskningar men en sjuk människa har bara en... att bli frisk...

Tankens kraft tar en långt, väldigt långt!