Caniche

Idag efter jobb kom Max och hämtade mig och vi begav oss till skogen med Qing vilket han tyckte var helt ok. QIng har blivit jätteduktig på att åka i sin bur i vår bil. Inte ett knyst säger han längre, vilket känns skönt. Qing sprang av sig i skogen och man blir så nöjd när man ser att ens hund verkligen lever livet och älskar det. En annan sak han älskar det är att träna. Igår var det brukshundsklubben som gällde och Qing var på G. Han hade varit lite seg hemma och betet sig lite konstigt men det var som bortblåst när han kom till klubben. Det är inte konstigt att han beter sig lite underligt, han har precis bytat bostad och känner väl sig inte riktigt hemma än. Det händer mycket i hans pudelhjärna.

Hur som helst, jag tränade sändade till ruta med honom och han gör det med glädje, han skuttar fram till rutan helt otypiskt en pudel mer som en häst och när jag skriker stanna vänder han sig och och viftar på svanen. Det enda han har tänkt på under hela momentet är. "Om jag springer fram en bit och vänder mig när hon skriker så kommer bollen bollen BOLLEN" Jag är stolt över honom. Inkallning med ställande är jag inte riktigt nöjd med han stannar inte tillräckligt snabbt och därför kommer jag backa bandet och börja om från början. Tränande även aport  och det går som på räls. Fjärdirigeringen funkar men han är lite seg från sitt till ligg. Måste gå undan men samtidigt är jag rädd att han ska förflytta sig vilket ger nedrag i poäng. Men jag vet att vi kommer klara detta och bli lp2 i år och träna in stora delar av 3:an. Jag känner mig redo och jag vet att den svarta lurviga vid mina fötter är redo (det är bara fråga om tid och plats för hans del) Eftter ett välgenomfört träningspass, band jag fast Qing vid en bänk och hjälpte min träningskompis lite. Qing fann sig tillrätta och slumrade en stund. Har jag hittat avknappen? Den satt långt inne.